Norra Planokulturen

Norra Planokulture (engelska: Northern Planoculture) var en amerikansk kultur med utbredning främst på de stora slätterna i Nordamerika. Arkeologer gav namnet till en grupp av olika jägar- och samlarsamhällen som var bosatta på Great Plains i Nordamerika från den paleoindianska tiden till mellersta delen av arkaiska perioden. Planokulturen bildades i slutet av istiden för cirka 10 000 år sedan i prärieregionen i Nordamerika. I början av den arkaiska perioden började bosättningarna bli fastare. Utbredningsområdet för Planokulturen sträckte sig från Kanadas Northwest Territories till Mexikanska golfen. Med ett så stort utbredningsområde hade Planokulturen en stor variation av rörlighet och livsstilar. Istället för att fokusera på jakt på bisonoxar jagade planoindianerna även många mindre djur, samt samlade växter och fiskade. Glaciären i norr hade dragit sig tillbaka från många områden, och Agassizsjön i centrala Kanada hade krympt avsevärt när kulturen spreds norrut. Skickligheten i stenhantering hade utvecklats, och det förändrade spjutspetsarna av sten. Till exempel var spjutspetsarna ofta mycket välgjorda, långa och smala.